EN GOD GÄRNING
Kategori: Dagbok
Efter jobbet idag blev det en mysig lunch på stan med min fina vän Angelica. Utanför fanns en påminnelse om den kommande årstiden. Hösten. Den bästa om du frågar mig.
Regnet, färgerna, de tända ljusen och allt annat som hör till. Att få krypa upp i soffan med en härlig filt, en bra bok och en kopp varm te - det kan inte bli bättre.
Regnet, färgerna, de tända ljusen och allt annat som hör till. Att få krypa upp i soffan med en härlig filt, en bra bok och en kopp varm te - det kan inte bli bättre.
Innan jag mötte upp min vän på stan så skulle jag parkera bilen. När jag kom fram till parkeringsautomaten och skulle sätta i mitt kort för att betala såg jag att det redan satt ett kort där i. Det fanns ingen vid parkeringen, och först visste jag inte riktigt vad jag skulle göra.
Men med sunt förnuft och självklarhet så tog jag ut kortet och sökte sedan namnet på internet för att ta reda på telefonnumret. En fördel med att bo i en liten stad är att förhoppningsvis finns det inte så många med samma namn.
Men med sunt förnuft och självklarhet så tog jag ut kortet och sökte sedan namnet på internet för att ta reda på telefonnumret. En fördel med att bo i en liten stad är att förhoppningsvis finns det inte så många med samma namn.
Jag ringde numret och tjejen som svarade visade sig vara den som hade glömt kortet i automaten. Vi möttes upp och jag gav henne kortet. En kram och många tack senare skildes vi åt och jag gick för att möta upp min kompis.
Vi bestämde oss för att gå till Wayne´s Coffee. Vem var där om inte tjejen med kortet. Vi ställde oss i kö och beställde, och när det var min tur att betala kommer tjejen fram och säger
- Jag betalar. Som tack för du ringde upp mig och att jag fick tillbaka mitt kort.
Paff som jag blev säger jag tack men att det verkligen inte behövdes! Hon insisterar, och denna gång blev det jag som stod och tackade. Inte riktigt vad jag hade väntat mig när jag vaknade imorse. Att en främmande människa skulle betala för min lunch.
Vi bestämde oss för att gå till Wayne´s Coffee. Vem var där om inte tjejen med kortet. Vi ställde oss i kö och beställde, och när det var min tur att betala kommer tjejen fram och säger
- Jag betalar. Som tack för du ringde upp mig och att jag fick tillbaka mitt kort.
Paff som jag blev säger jag tack men att det verkligen inte behövdes! Hon insisterar, och denna gång blev det jag som stod och tackade. Inte riktigt vad jag hade väntat mig när jag vaknade imorse. Att en främmande människa skulle betala för min lunch.
Tänk vad en liten tjänst kan göra för någon annan. Att något så litet kan göra något så stort.
Jag tror att jag kan skriva för oss båda och säga att vi kände oss otroligt glada och tacksamma just då. Det gjorde i alla fall jag! Och förutom glädjen och tacksamheten jag kände/känner gentemot henne så känner jag lika stor glädje över att jag kunde hjälpa henne!
Jag tror att jag kan skriva för oss båda och säga att vi kände oss otroligt glada och tacksamma just då. Det gjorde i alla fall jag! Och förutom glädjen och tacksamheten jag kände/känner gentemot henne så känner jag lika stor glädje över att jag kunde hjälpa henne!
Detta gjorde min dag.
Tack!
